torsdag 4 juni 2009

155

Jag ser ditt gråa,trötta ansikte som liknar mitt. Jag ser dej dra upp din halskedja, den som han gav dej, och dra den mellan tänderna i underkäken. Du gör det ofta när du är ledsen. Men det vet du inte om.

Jag ser hur du knäar under tyngden av väskorna du bär på. Han ska skriva på ett godkännande av din nya adress annars blir du utan underhåll i tre månader medan saken utreds.
Han vill inte att du ska flytta. Nu bor ni bara sextitvå meter ifrån varann. Han vill ha det så, trots alla orden han kallar dej i telefon på nätterna.
Eller kanske just därför.

Du måste lämna barnen till honom varannan helg, trots allt som hänt, annars kostar det dej femtusen spänn. Han kan däremot strunta i att vara där och ta emot dom. Inga böter för honom. Han går fri.

Du ska argumentera, stå till svars, förklara, försvara. Du väntar på honom på samarbetssamtalen på socialen, du gör det två gånger, han väljer att glömma bort.
-Han är stressad, stackarn, säjer socionomen som har hand om ert fall. Han har det inte så lätt.
Medan du och barnen spenderade hösten och vintern på fjorton kvadratmeter i kvinnojourens hus. Du har det lätt. Du har semester.

Han ska ta barnen ifrån dej, ta livet av din mamma, göra ditt liv till ett helvete.
Du får fortsätta att kämpa. Steka pannkakor, göra matsäck, jobba, stå på knä och be.
Om du bara tog av dej halskedjan nångång.
Då skulle jag strypa honom med den.

4 kommentarer:

  1. Det finns så mycket sorgligheter och orättvisor, så ibland får jag dåligt samvete för att jag inte engagerar mig mera.
    Hemsk berättelse, som dessutom inte är särskilt sällsynt i vårt demokratiska, härliga Sverige.

    Bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. Vilken gripande text! Hade främst tänkt titta in för att önska dig grattis till romanide-utnämningen. Det låter som ett jättefint projekt. Lycka till!//Sofie

    SvaraRadera
  3. Ja, gripande var det första jag också tänkte på. Den fångade mig och jag var också där och ville slita av henne halsbandet och också strypa honom med det, långsamt så kedjan rigtigt skär in.

    Håller du på och skriver någon bok nu, eller blir detta din första. Nä något sockersött skulle jag aldrig drömma om att du skulle skriva ;-), det blir snarar kniven på någons strupe, eller

    SvaraRadera
  4. Texten är inte särskilt detaljerad, men som det redan påpekats griper den lik förbaskat tag i en. Trots textens enkelhet skapar man sig direkt en bild av henne med sin halskedja och föraktet mot honom växer allt eftersom texten flyter på.

    SvaraRadera