179

"En förändringsagent ser, förstår och gör."

Hon läser texten igen. Gnuggar sej i ögonen, minns att hon sminkat sej för en gångs skull och suckar. Pandaögon. En förändringsagent, alltså. Som ser, fattar och gör. Bra, bra. Till skillnad från exakt vadå?
"Vi lever i en tid av accelererande förändring" fortsätter hon läsa, hennes pekfinger följer bokstäverna som om dom vill springa iväg och därför måste hållas fast på sina platser.

Snömos. Truismer.

Mänskan har alltid levt i såna tider. Hjulet måste ha uppfattats som accelererande både på ett bildligt och bokstavligt plan, fortsätter hon att tänka. Kanske högt, för receptionisten slänger ett snabbt öga mot henne. Hon lägger tillbaka broschyren på bordet. Löjligt att söka jobbet, nu har hon redan fått en förutfattad mening. Det är nog inte tillåtet för en förändringsagent att ha såna. Surt leende. Men hon har inte råd att vara kräsen. Inte sätta sej på några höga hästar heller. 

Och det lät ju kul. Agent, det lät tillochmed lite spännande, ett par steg över organisationskonsult. Får man bära vapen, vill hon fråga. Nej. Nu måste hon skärpa sej. Vara seriös. Hon borde ha tagit sina Converse, det här företaget har ett pingisbord i foajén. Sååå Framfab. Men ändå. Hon funderar över frågorna. Hon kommer säkert få den om vilket djur hon identifierar sej med. Den har kommit upp på alla intervjuer hon gått på. Konstigt. Hon svarar hursomhelst olika på alla intervjuer. När hon sa nematod gick det bäst. Kanske visste dom inte vad en nematod var och var för generade för att fråga.

Idag ska hon vara komodovaran.