tisdag 4 augusti 2009

216

Hon har alltid gått omvägar runt den. Inte öppnat den sen hon var sexton år. Inte sen Thåström och Häng Gud och orgeln i dokumentären. Lyckan hon kände, sockerdricka, som en kvarts orgasm. Att man kan göra så. Att man kan våga. Att bryta fosterhinnan.

Hon hittar inte i den längre. Hade glömt att pagineringen börjar om vid nya testamentet. Läser bibelordet hon fick av prästen för en evighet sen, Titusbrevet, finns det ett sånt. Ja. Andra kapitlet, hennes eget, slutar med meningen Låt ingen se ner på dej. Det hade hon också glömt. Hon gömmer den under sängen, trots att besökare i sovrummet är sällsynta. I början nuddar hon bara vid den, likt en berusad håller en hand i väggen för att rummet ska sluta snurra. Konstläderpärmar. En förgylld symbol, en ros, ett kors. Såklart.

En enstaka karta. Ptolemais, Caesarea, Ashkelon. Börjar läsa bakifrån. Det är barnsligt, men viktigt. Uppenbarelseboken, Judasbrevet. En vers eller två om dan. Med den här takten når hon Exodus och Genesis förutsatt att hon blir lika gammal som Abraham. Men hon har inte bråttom. Inte heller har hon blivit pånyttfödd. Frälst vill hon inte bli, inte en gång till. Hon läser för att få syn på sej själv. Hon läser för att få syn på andra. Och när väninnorna frågar vilken bok hon är sysselsatt med nu brukar hon svara omväxlande Alexandriakvartetten eller Solange. Det är böcker hon känner lika väl som sina armveck. Som hon alltid läser, dom är vana vid svaren. Skulle hon säja bibeln skulle dom börja skvallra om henne. Det vill hon inte. Hon är beroende av deras gemensamma middagar, den torra humorn, kärleken som en manglad duk på bordet. Om hon skulle säja nåt om sin nya vana, skulle allt förändras.
Damaskus har blivit hennes hemliga plats.

9 kommentarer:

  1. jag gillar det förunderliga och alla små gissningar som jag måste göra i dina texter din text blir liksom min i mina gissningar det gillar jag
    att du sen lyckades få in gud själv i texten e enormt thåström e gud det bara e så

    SvaraRadera
  2. Underbar! Njuter av orden och kan känna av sockerdrickan!

    SvaraRadera
  3. den här texten berörde mej starkt. identifikation. en så enormt modig person. så långt har jag inte vågat. har inte kommit på tanken att våga ta fram bibeln igen efter alla dessa år. här fick jag verkligen något att fundera på.

    SvaraRadera
  4. Som boende i bibelbältets närhet lever jag förmodligen i en annan verklighet. Vad som är underbart med dina texter är att man inte behöver förstå allt, det är så vackert ändå.

    SvaraRadera
  5. Inte heller jag förstår allt vad du skriver, men spelr roll? Du ger oss en palett av många sköna blandningar varje dag. Tack!

    SvaraRadera
  6. Ja, tack. Tack för en kvarts orgasm (inte bokstavligen) och för "likt en berusad håller en hand i väggen för att rummet ska sluta snurra". Och för alla andra av dina håvor!

    SvaraRadera
  7. Skrattade åt en kvarts orgasm, finns sådan?! Men det är kanske som när man tåflirtar underbordet med en nästan främmling ;-)

    Jag fick faktiskt rysningar av din text i dag. För mig var inte den dagliga dosen posetivt laddad utan mer som en tvångstanke att skämmas över att man var beroende av.

    SvaraRadera
  8. Jag gillade verkligen raden om att hon läser några verser om dagen och att hon i den taken skulle bli klar i samma ålder som Abraham var i bibeltexten. Det är en bra beskrivning. Jag funderar också över hennes väninnor och varför hon känner att hon inte kan vara sig själv med dem. Det är lite sorgligt.

    SvaraRadera
  9. OK nu har jag förstått att det är en öppen blog. Däremot fick jag prestationsånges av ditt inlägg. Det var så bra!!! Jag ska föröska igen imorgon.

    SvaraRadera