tisdag 11 augusti 2009

223

Liten pojke, lätt för att få soleksem. Liten pojke kallas neger i skolan, för sin bruna hud. Liten pojke som lärt sej tidigt. Alltför tidigt.

-Här är det faktiskt fel, säjer han och lägger ifrån sej klistermärkena jag haft med. Jupiter är flera gånger större än jorden, kanske en miljon eller nåt. Här på märket är den mindre.
Det har jag inte sett. Men det är alldeles riktigt.
-Och varför är inte alla med? Det saknas två. Nä, tre.
Han har lärt sej en komihågramsa. Mamma Vattnar Jorden Medan Jag Sätter Ut Nya Plantor. Men Pluto är inte en planet längre. Han rycker på axlarna. Jag tycker lite synd om Pluto, så ensam, så frusen. Han tar det med ro.

Ärren på ryggen syns bara om man vet att dom är där. Jag har inte glömt. Hans raseriutbrott har sjunkit ner som ett trasigt drag mot en dyig botten. Byxorna inte så hjärtskärande hängiga. Han spiller ut ett glas cola när han satt sej i soffan. Det blir tyst. Hans ögon panikstora, fixerar mej. Det är nu. Nu. Nu kommer det.
-Asch, säjer jag med gråten bakom ögonlocken. Det fixar jag, no problemo.
Andas ut. Det visslar i det tandlösa i överkäken.
Jag vill ta med mej det som är kvar av flaskan in i vardagsrummet och hälla ut den för att visa att det är okej. Jag skulle kunna hälla den över mej själv. Ketchup, senap, mjölk och vinäger. Om jag inte trodde att han skulle bli rädd. Jag vill förklara det som inte går att förklara. Du måste vara hos honom varannan helg för. Och där tar det slut. Trots det du ritat och berättat om. Nån säjer att han har rätt till sina barn. Dina rättigheter pratar vi tystare om, så tyst att det inte hörs.

Liten pojke pratar om låtsasspyor och kackerlackor han sett i en katalog. Liten pojke slocknar i mitt knä, handen om min hals, handleden som inte vill läka ihop rakt. Liten pojkes sista mummel innan sömnen: No problemo.

5 kommentarer:

  1. De som är värda vår beundran och vördnad. Tack för den texten.

    SvaraRadera
  2. Att överleva är så självklart för många, man behöver bli påmind om att bara det är beundransvärt. Leta efter lycka känns förmätet när vissa letar efter livet.

    SvaraRadera
  3. Bra text som säger mycket mellan raderna.

    SvaraRadera
  4. Starkt, berörande. Håller med Ann-Catrin, finns mycket mellan raderna. Bara helt enkelt väldigt bra, men ändå gör det så ont. Jag gillar att början upprepar sig i slutet. /Betty

    SvaraRadera
  5. Jag håller med ovanstående kommentarer men har lite frågetecken också idag eftersom jag vuxit upp i en multikulturell värld. Än så länge har jag avundas mina mörk- och brunhyade vänner eftersom de inte verkar få soleksem alls. Annars älskar jag din text som jag först kände handlade om en adopterad pojke och sen mer upplevde som handlade om en pojke vars far separerat och som berättaren träffat och berättar om hans rättighetet, även om jag som ensamstående förälder med delad vårdad inte känner igen de restriktiva rättigheter ju han har, men det kanske är en helt annan historia?

    SvaraRadera