fredag 14 augusti 2009

226

Att gå under träden. Att samla på löv. En ryggsäck som bara väger några gram och är fylld av det viktigaste hon äger. Hon är inte på rymmen eller vill bort, det är inget sånt, det är bara vetskapen om att slippa gå tillbaka. Om hon inte vill. Höst i luften, äntligen, jord, kompoströk, för gammalt vin i en otät flaska. Med kladdiga fingeravtryck, stekos. Ett minne av en avbruten fest. Ett bråk kanske, en olycka. Nån som föll ut från en balkong.

Hon har halsduken överst i packningen, alltid nu när månadernas namn är långa och gungar lätt mot gomseglet. Det var det mjukaste garn hon hittade, kanske också det dyraste. Men förtrollat, det tog aldrig slut. Ett rep som tvinnat av alver. En kombination av färgerna Candy Girl och Wicked. När hon bär sjalen ligger den som en abbessinierkatt runt henne, när andra provar har hon sett hur det börjar klia på dom. Som om hon stickat med stenull, med glasfiber. Den är hennes och kan bara bäras av henne. Om hon inte tillåter nåt annat.

Att gå bort mot dammen i slutet av slottsparken. Vattensalamandrarna har lämnat över till andparet. Vaktombyte. Bokarna i nyanserna Blood, Jelly. En gammal labrador som höjer huvet när hon kommer i närheten. Under träden, mellan molnen.

5 kommentarer:

  1. Vackert... men inte för vackert, förstås. Balkongfallet ryckte upp. Bäst tyckte jag om "... när månadernas namn..." och mjukhetens subjektivitet.

    SvaraRadera
  2. En liten vacker historia med en viss spänning i.

    SvaraRadera
  3. Bra berättat och stämningsfullt.

    SvaraRadera
  4. Mittenstycket gillade jag men, jag fick inte helt ihop de andra styckena, kändes lösryckta inget hopknutet slut. Menigarna för sig får du alltid till så himla bra.

    SvaraRadera