Dom tror att dom vet vem jag är. Dom tror att dom äger en bit av mej. Bara för att dom minns vad jag gjort och känner igen mej. Då var jag en skugga. Jag var ingenting. Och stan var allt. Som det lilla barnet, navet kring vilket allt annat snurrar. Ån genom stan, full av nors på våren, stank av härsken gurka. Dom äter fisken som andra kastar bort. Dom tror att ur denna jorden, den feta, glansiga, stammar landet. Dom stänger aldrig sina munnar helt. Även jag har det i mej som en smitta, en dålig lukt, jag rör ofta vid hakan, liksom för att tvinga den att sluta till.
Att åka härifrån var som att upptäcka hur man gör när man andas.
Jag passerar på europavägen, men stannar aldrig. Pappa ligger på kyrkogården på kullen, men han förstår varför jag aldrig kommer dit. Jag tänder ljus på andra platser. Jag går inte in i skuggan igen. Det kommer brev som antyder att jag har en skuld att betala av på. Där man önskar, nej, kräver min närvaro. En blandning av inställsamhet och hot. Du har en del att tacka oss för. Som om dom vill att jag ska komma tillbaka för ännu en rättegång, ännu ett vattenprov. Som om dom verkligen tror att jag skulle vara så dum.
Stan är byggd på lera, och halkar ut i stora sjön med en halv millimeter om året. Jag har inte bråttom. Dom kommer att önska sej stängda munnar så småningom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har lovat mig själv att inte stanna på bloggen idag igen, det är så frestande att fördjupa sig!
SvaraRaderaKort bara;
Jag kommer att finnas på bokmässan och ska prata lite om boken och skrivandet med Ann, allas vår mentor, på Monter AO2:40 på fredag kl 11.
Kanske de av oss Skripuffare som kan ska samlas för en fika eller ett glas vin vid något tillfälle under mässans gång? Själv är jag där under torsdag och fredag.
Sista stycket - I love! Jag blir så glad när jag läser dina texter.
SvaraRaderaJag hade också tänkt fråga om nån mer har tänkt sej till bokmässan. Jag hänger gärna på - kan när som helst egentligen.
Gillar särskilt de två meningarna som börjar med Pappa... De brötav på ett fint sätt som gjorde jaget mer mänsklig.
SvaraRaderaMen härsken gurka ;-), rutten kanske men härsknar gurkor ??? Är det inte bara det som innehåller fett som kan härskna, om inte gurkan blev arg förståss *Skratt*
Infamt, kära vän! Jag blir också glad av att läsa dig!
SvaraRaderaVilken härlig text!
SvaraRaderaDet är som det brukar, idag var jag inte med alls men som alltid spelar det ingen roll, texten står för sig själv. Det är som att titta på en lök och du skriver om lager nummer fem som man omöjligt kan se från utsidan.
SvaraRaderadu får till dina underverk så bra de snurrar till det i tankarna och allt så oförutsett
SvaraRaderaåh så starkt utryck.. kännerigen mig. tyvärr. och hur du beskriver känslan med lite lite glimtarav sorg-
SvaraRadera