Jag tog med dej dit för att visa nåt. För att berätta hemligheter om mej själv jag trodde att du längtade efter att få höra. Jag hade trott att du också skulle se det storslagna i platsen, i mellanrummet mellan verkligheten och drömmen. Vi skulle dela allt, vi skulle blanda blod. Vi skulle bortom. Till nåt som bara kunde vara ditt och mitt.
Du fnös.
-Det luktar mögel.
Sparkade bland flaskor och söndriga telefonkataloger.
Jag ville inte höra mer. Och jag såg med dina ögon. Såg futtigheten och fjolårsgräset. Såg dom utrivna bilsätena där vi skulle sitta, som kungar, som drottningar. Hur ruttna dom egentligen var.
-Vi drar. Jag är hungrig.
En sista blick och jag var lättad över att du inte fick det här av mej, att jag inte sa för mycket. Att jag sparade lite av mej själv till nästa mänska, nån som kanske skulle komma att bestå provet.
-Kebab?
Du såg på mej, men jag hade redan rensat ögonen.
-Absolut.
Följde dej tätt, men mina tankar, mina storslagna planer var redan på väg långt ifrån dej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra uppslag och bra beskriven insikt att ett smultronställe är något mycket personligt och privat.
SvaraRaderaDen tösen kan skriva vilket ämne som helst! Vördnad!
SvaraRadera"Jag" gör helt rätt val.
SvaraRaderavilken otroligt bra text men mina tankar mina storslagna planer var redan ,..... Gillade jag grymt mycket lite så det är ....
SvaraRaderaKänner så väl igen hennes resonemang.
SvaraRaderaSkönheten sitter ju i betraktarens öga.
Tycker om ditt sätt att skriva på.Nästan lite poetiskt.:) "Vi skulle bortom" så fint! Jag vet inte men kanske borde det fina utrycket stå på en egen rad.Känns som det skulle bli mer flyt i läsandet då. Mycket fint och realistiskt.
SvaraRadera