Det är nåt med hur du sätter ner fötterna framför dej i november. Hur stegen tvekar mellan sömnen och och den långa vakan. Som om du inte riktigt vill veta vart du är på väg. Eller varför.
November månads tak är lågt.
Ljusglimtar som utspilld framkallningsvätska. Du vill skriva en ny roman. Aldrig är du så nära dej själv som i november. Blicken aldrig så klar, som ljusstrålen som bryts i kristallkronan i taket där du bor.
Ännu finns tid. Inget är försent. Allt är möjligt, tretti dars uppskov med vad du än begär uppskov med.
Den som vill födas för tidigt tvekar en aning i november. Dina påbörjade kärleksbrev läggs undan i vackra askar för att sen glömmas bort. Du besvärjer tomheten med kryddnejlikor och saffran.
November är absolute space. Där november slutar öppnar sej svalget. Musiken startar på nytt efter att ha varit avstängd. Du använder återigen parfym bakom dina öron. Äter sötat vetebröd, sover drömlöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så vackert. Aldrig är du så nära dig själv som i november. Nu vill man att det ska vara november året om.
SvaraRaderaÅter en vacker hyllning! Din text är strålande likt en adventsstjärna i novembermörkret.
SvaraRaderaPutti! Du har gett uttrycket "kasta pärlor för svin" ett ansikte. Eller hur man nu säger. Jag hoppas att din tystnad har laga förfall, att du gjort en NaNo som efter varsam bearbetning kommer att vinna Augustpriset i november nästa år, eller möjligen det därpå kommande. "Henne känner jag", ska jag halvljuga. Jag ska komma till en signering och med darrande stämma viska: "Jag är marmoria".
SvaraRadera"November månads tak är lågt", precis så känns det. Skön text.
SvaraRaderaÖvertygande och upplyftande, jag tror på varje ord du skriver
SvaraRaderaÅter igen en massa vackra ord som sätts samman till en vacker komposition.
SvaraRaderaHej! Längesedan. Du har uppenbart (om jag läser Marmoria rätt) också varit borta ett tag. Som vanligt känner jag en behaglig känsla av imponation (substantivering av imponerad, finns inte, men finns ändå!). Du är en sagolik skribent! Mer ..bara mer. Och vi får förhoppningsvis läsa mer av dig också på DN:s kultursidor, eller för den delen SvD:s dito eller någon annan (finns det?) stor tidning här i landet. Cissi
SvaraRaderaSå roligt att du har saknat mina texter. Det gör mig glad! Jag har saknat Skrivpuffen och när jag läste din text, blev jag än mer varse hur viktigt det är att befinna sig på denna eterns kreativa högborg:)! Här lär jag mig, här utvecklas jag. Jag har gett ut en blok på Vulkan, kändes jättebra, men rangligt. Jag är inte nöjd med alla alster däri, men jag tror att jag behövde våga mig ut lite. För att utvecklas. För att utveckling ibland kräver mod och risktagande. Så roligt att få läsa dig igen, det är inte klokt så roligt! Cissi
SvaraRaderaSå vackert! Vilken underbar hyllnig!
SvaraRadera