10.21

Alla andra kvinnor här flämtar som döende supernovor, du är Polstjärnan. Jag vill köra dej hem sen. Dom är bleka imitationer av dej, dom ler, du strålar. Jag ska ändå köra din väg. Bara du sjunger dina sånger för mej, sen, i bilen, på galonsätet, med dina bleka ben upp på instrumentbrädan, flagande nagellack, apricot daze.

Jag kan inte andas när jag ser dej, det är ett rimligt pris att betala.

Jag vet att du inte väntar på mej. Jag bortser från det. Det är inte viktigt. Jag är här, var är han, jag är redo, du kan spara den sista dansen åt honom, jag vill bara åt tyngden av dej i passagerarsätet och dina borttorkade tårar.
Kvällen när jag körde dej hem.
Sångerna du sjöng.
It's too late baby, it's too late.

Jag som brinner, svettas. Jag tände min egen låga. Jag skyller inte på nån annan. Jag sover i framsätet, mina ben där du hade dina, kinden mot minnet av dina nakna lår.