fredag 12 februari 2010

10.43

Halvfyra på morronen. Jag är beredd. Jag sover inte tungt, inte längre. En fot i golvet, ett finger på grön lur.
Du gråter. Du har inte sovit.
Ni pratade igår.
Han fick dej att lova saker du inte kan hålla. Han fick dej att längta tillbaka till botten, där du låg på dina knän på slutet, du fick be att han skulle sluta slå barnen.
-Men inte mej, säjer du. Aldrig mej.
Sista hela sömmen. Allt annat är trasigt, osytt, allt annat är undanlagt i väntan på våren, i väntan på att underhållet ska komma i tid, i väntan på att tillvaron ska skeva sej tillbaka i rätt läge.
-Jag bad aldrig att han skulle sluta slå mej, säjer du igen. Jag tiggde aldrig om det.

Du bär och vi försöker hjälpa. Men. Du får bära det osagda också. Våra förebråelser. Hur det ser ut i badrummet, i köket.

Ni pratade igår och du har tagit ett kliv bakåt, in i det varma, ljuva, vidriga. Det du har kämpat emot så länge. Du saknar. Du längtar. Det var bättre, inte bra, alla har det dåligt ibland, men det kan bli. Kanske. Möjligheten finns. Du kan göra annorlunda, göra om, göra bra. Du kan bli snäll. Snällare. Du säjer att du är svår att leva med och jag hör hans ord och nåt mer, att du redan bestämt dej.

Jag gör som jag brukar. Tankar bilen, laddar telefonen. Sover en stund på eftermiddagen. Rensar i kalendern. Tänder fyra ljus i Hagakyrkan. Ett för dej, tre för barnen.
Vakar, väntar i tystnaden, låt den komma, den stora explosionen.

6 kommentarer:

  1. Huvva. Ändå: att det finns nära personer som din huvudperson, som hjälper att bära. Tankar bilen, tänder ljus.

    SvaraRadera
  2. Usch! jag får ont i magen av sådana här texter.
    De gör ont i själen.

    SvaraRadera
  3. Shit, jag gråter ju... Får läsa de andra bloggarna senare. Kram!

    SvaraRadera
  4. Gå inte tillbaka, tänker jag bara. Smärtsamt och bra skrivet, nästan lite uppgivet, hoppas "jag" håller i.

    SvaraRadera
  5. Starkt gripande, kryper innanför skinnet

    SvaraRadera
  6. "Sista hela sömmen.." "Det varma, ljuva vidriga.."
    Ja, just så!

    Huutajat, ja jösses... Kul och vansinnigt och utmattande. Kände mig skriklysten hela dagen efter :-)

    SvaraRadera