onsdag 24 februari 2010

10.55

I det sista skäret sluter han sina ögon. Han känner det i benen. Det bästa han nånsin gjort. Tusendelar, hundradelar, sekunder, faller, glittrar framför honom, i isen han river upp med sina skridskor. Det är så tyst i hallen. Tyst som hemma. Nätterna på grön insjöis mellan Sloten och Lemsterland.

När han öppnar ögonen, lyfter blicken mot tavlan; DSQ. Ett programmeringsspråk han inte förstår. Han har sett det förut. Men inte som bihang till hans eget. Det var Jaacob van Duis en gång för nie år sen i ungdomscupen, det var. Men inte Sven Kramer, DSQ. Inte det. Gerards andhämtning bakom honom. Förlåt, Sven, förlåt, det var mitt fel, förlåt, förlåt. Han ser sina orange ärmar, han har alltid hatat den färgen, så jävla ful, det pilformade mönstret.
Förlåt.
En hand som slirar mot hans egen.

Ett skär på fel ställe. En natt räknade han antalet skär på tietusen meter, han har glömt det nu, så konstigt, trodde att han skulle komma ihåg det för evigt. Ett enda av låt säja tretusenfemhundra. Det kan inte stämma. Men hypotetiskt. Att vara snabbast men inte vinna.
Om han ändå inte varit snabbast.
Om han ändå fallit.
Förlåt.

Han sluter ögonen igen.

(DSQ=diskvalificerad)

9 kommentarer:

  1. Jag såg det på TV:n alldeles nyss och du borde ha varit där och gjort refferatet, snarare än Ahnberg/Kron. Det sade allt. Sportpoesi.

    SvaraRadera
  2. Åh, så uppgivet... Sportpoesi, absolut underbar sportpoesi! :)

    SvaraRadera
  3. Du får till och med sport att bli hjärtskärande. Jag vet ju det. Tidsenheterna som faller glittrande mot isen först och sen, där triumfen skulle vara, blickandet upp mot resultattavlan... DSQ. Även jag förstod. Och Sloten och Lemsterland. Alla dessa nätter. Men meningen med dubbla "det var"?

    SvaraRadera
  4. Två punkter till efter det andra "det var" och allt skulle vara nästan solklart. Men det kanske är under damens värdighet?

    Hade tänkt stoppa efter derivatan men så fick jag någon sorts publiktryckskänsla. Fånigt. Var inte säker på att det räckte med clowner och derivata...

    SvaraRadera
  5. Känns som om jag ser det hela i slowmotion, häftigt.

    SvaraRadera
  6. Tack för att du läst, gett kommentar på min text. Klarade inte av att slå ihäl myggorna - plötsligt mina älsklingar :-) Ville delvis ha ett avbrott där innan nästa stycke så myggorna fick överleva.

    SvaraRadera
  7. Det är som jag säger det. Dina berättelser är rena, klara, underbara.

    SvaraRadera
  8. Sötnos! Jag erkänner att jag fick googla upp Sven Kramer,men vilken historia det är! Och vilken tragedi. Mkt fint gestaltat. Kram och puss.

    SvaraRadera