lördag 5 februari 2011

att gå som john wayne

Han ser filmerna; Rio Bravo, Den längsta dagen. Ser dom om och om igen. Ruta för ruta. Den där knycken med ena höften, släpet med klackarna i dammet. Armbågarna. Han är snart där, med otvättade chinos och boots som han köpt på Tradera. Lite för stora, men det är bara bra. Släpmärken i parketten, hopknölade mattor.
Hur han ska gå ut på Kungsgatan en lördagförmiddag, gå den fram och tillbaka, med en knyck på höften och en blick av aluminium. Han spelar Diligensen i slutet av träningen, det har blivit en ritual, John Wayne som Ringo Kid, en hjälte utklädd till skurk. Hur han går. Knyck, släp. Han får ofta stånd när han ser det, men det är inte så det är, det är nåt annat, en manlighet att vara stolt över.
Det är alltid rent.
Alltid rent.
Han linkar till soffan, drar av sej stövlarna, torkar svetten, gnider stället under knäet där protesen skurit in, sträcker sej efter fjärrkontrollen.

8 kommentarer:

  1. Gillar innerligt och intensivt. Fick någon slags 1950-1960-talskänsla, men så visar det sig att bootsen är köpta på Tradera...

    SvaraRadera
  2. Skrattar till lite när jag läser att bootsen kommer från Tradera.

    SvaraRadera
  3. Haha, kul och bra text! *gillar*
    Kan verkligen se honom framför mig
    där han självsäkert går som John Wayne :)

    SvaraRadera
  4. Gillar också blicken av aluminium :). Bra!

    SvaraRadera
  5. Släpig ansträngd känsla. Bra beskrivet!

    SvaraRadera