måndag 14 januari 2013

Sprit, bara sprit

Hon har redan glömt vad som gjort henne upprörd. Nej. Inte glömt. Men det har sjunkit undan, till nåt som rör sej bakom dom tunga storarumsgardinerna, nåt som börjar viska efter att ha vrålat länge. Flaskan står på köksbordet. Och ler. Ler och skiner. Hon gör stora cirklar runt den, sen allt mindre och mindre. Hon gläder sej. Vrider händerna och gläder sej. Det bukiga, kupiga, den gröna rösten som är så mild och vacker. Full av sanningar. Och att bryta cellofanet. Det lilla knixande ljudet, en flicka som niger med kjortelfickan full av polkagrisar, och sen. A-klonka-klonka ner i glaset. Hon har hört dom som säjer. Och som vill bjuda in henne. Möten, knappar. Sinnesrobönen. Nej. Det är inte så det funkar. Det är inte för henne. Det är flera veckors, månaders uppehåll och sen det ljuva gröna ljudet; a-klonka-klonka.

9 kommentarer:

  1. Inledningen, och flickan som knixar!!! Du är inte klok, du är farlig, du gör oss alla till alkoholister och vi gläder oss så!

    SvaraRadera
  2. "det gröna ljudet". Otroligt bra hela inlägget.

    SvaraRadera
  3. Vilken bra text, kan höra ljuden!

    SvaraRadera
  4. Bra bra, mycket bra! Dina texter är så väl värda sin väntan!

    SvaraRadera