tisdag 21 maj 2013

Tillgången på kopplingsdosor

Jag tycker så mycket om det du tror att du förstår. Och sen; ditt ansikte när det uppenbaras. Det rena, nakna. Som sveket mot ett helt litet barn. Det vackra med dej; att du alltid fortsätter. Din rörelse framåt genom tiden, alltid framåt, inåt. Jag sitter stilla som nuförtiden, jag har redan rört mej tillräckligt, säjer jag till mej själv, till dej, till andra, been there, done that, got the fuckin' t-shirt.
Jag är rädd. Du är fri.
Du är fri och därför skyddslös. Dina ben i bröstkorgen som en fågels. Din andhämtning snabb, ytlig. En åder i vecket mellan tummen och pekfingret, blå, bultar, pickar. Dina vrister som korsar sej.
Jag som sover till långt in på eftermiddan. Du i fönstret, röker. Cd-fodralen som påfåglar nedanför dej, men alltid Radiohead, I'm a creep, I'm a weirdo, du har dina röda skor och du ska gå ut, en fråga till mej som jag besvarar med ett ögonkast ner i kudden, nej, nej, nej, du går ut och du kommer tillbaka sen med ditt ansikte, det tar livet av mej, så rent, så öppet, som på en död,
åh, du är död,
jag är fri,
jag är rädd,
det är inget. Jag inbillar mej. Tar din plats i fönstret, inbillar mej tillbaka. Mitt ansikte som ditt. Dina suckar när du kommer hem. Jag tillbaka på sängen, en bok, ett glas, bbc:s sena nyheter, dina suckar som går igenom allt, din bröstkorg med fågelbenen, dina vrister i kors och jag undrar vad du har varit med om inatt, men jag frågar inte, jag frågar inte.