Numismatikerns onsdag

Onsdagar är putsdagar. Han tar flaskan med Heinz och polerar, i ordning, han går norrut mot söder, en svag doft av gatukök, ett enstaka rött stänk från ketchupen. Blå sammet i skylten, som det ska vara, han har provat olika skyltningar, men den med taggtråd och Dr Martenskängor skrämde bort den lilla kundkrets han har. Fortfarande oroade sneglanden från dom mest vanebundna. Klockan elva öppnar garnaffären mittemot, han spiller ketchup över mattan, men det märker han inte, för hon jobbar idag, hon bär en blommig klänning över tjocka strumpbyxor, hennes hår skiner som en fin rosenobel. Hans händer över louisdorer och krigskors, vandrar över hennes hår och nacke, hon ler mot en kund med en dvärgschnauzer i koppel, han ler mot henne så det skiner i hela butiken. Hans drottning. Det är hon som borde höljas i den blå sammeten han lägger ner sina daler och feltryckta enkronor på, han skulle hänga ett halsband av sina vackraste dukater runt hennes hals. Dom har pratat en gång, på företagarföreningens julmingel, han berättade att han putsade sina mynt och medaljer med ketchup för att det var mest skonsamt, hon hade skrattat, slängt sitt huvud bakåt, han hade börjat älska henne då. Efter helgerna hängde en liten flaska Felix ekologiska på hans dörr, ombunden av ett rött sidensnöre, han har sparat både snöret och flaskan, det ska vara Heinz, men det kunde ju inte hon veta. Han la en sestertier i snön framför hennes skyltfönster, mer vågade han inte, hon kanske aldrig fick den, troligen inte, strunt samma, han kommer inte längre än putsonsdagarna när hon kommer cyklande, håret som en alldeles ny guldtia, hela butiken i ett förklarat sken, det är hans helgdag.

(Numismatiker, norrut, navigera, närig, noll)