Vakna, Rosetta, vakna

Du ska vakna nu, Rosetta. Som en sömnig brud ska du gnugga dina stora ögon och fråga Var är jag. Du får genast svar på en tusendels millimeter när. Det är det här du har sovit för. Nu är du snart framme. Ditt uppdrag har du gömt i dina drömmar, men du behöver inte komma ihåg nåt. Du behövde bara vakna. Det är mörkt och kallt och svårt att andas, och du har färdats miljoner mil. Du har återkommit tre gånger till jorden för att dra nytta av gravitationens hästsparkar, utåt, uppåt. Som att bli gungad av en jätte. Kittlade det i magen, Rosetta, eller är du för allvarlig för sånt. Nu ska du flyga med kometen. Nyckelhålet till universums barnkammare, säjer dom. Du vet inget om det, du bryr dej inte. Du vill lägga dej på sidan och somna om, du drömde rostfärgade drömmar, du var vid Mars, du visste nåt, men du sov. Det var nån som smekte din kind och ropade på dej, ditt namn om och om igen, vakna, Rosetta, vakna.