söndag 25 september 2016

Visst känns det som om kärleken väntar

Du har det bra nu. Efter arton månader av sorg och olyckor kan du säga till dej själv: jag överlevde. Glädjen i det. En glädje med grums i bottenskylan, men du dricker det, för du är ödmjuk. Kanske för första gången ödmjuk. Det som du trodde var en svaghet visar sej vara en styrka, och åh, en sån styrka. Ett hett lod som värmer dej genom ryggraden. Du är stark och du kan se dom du möter i ögonen. Och alla blickar bränner dej inte. Inte idag. Kanske inte i morgon heller. Du kan bara be och försöka hålla fast. Det finns en kärlek och den väntar, den väntar på dej hur länge som helst.


Titeln lånad från Kent.