lördag 18 juli 2015

Döpare

Jordans vatten är brunt. I mitten på floden en kraftig ström, en virvel som man måste undvika noga även om man kan simma. Somliga dagar är stränderna fulla av mänskor, vissa dagar kommer knappt nån, en trebent hund som har för vana att dyka upp framåt tre för att tigga mat och som blir bortdriven av Elisabet. Han ler när han ser henne skälla på hunden och höja sin käpp. Han är en vuxen man men med honom vart han än går går också hans mor. Deras kläder är lika, vita från början, nu smutsgula och dyluktande. Hon vill inte låta tvätta dom. Inte sen profeten var där och lät sej döpas.
Han döper. Döper och förkunnar, det går av sej självt, han är trött på det hela, han längtar till det torra, det som är beständigt. En sval bädd, en skål oliver, en kanna vin. En ring runt en kvinnas överarm.
Han ser upp mot solen. Svarta fläckar. En spik av silver. Han vadar in mot flodbanken, räcker ut sin hand till nästa mänska som försiktigt kommer honom till mötes.

(Meningen "Han döps av Johannes" ur boken "Pärlor för livet".)

3 kommentarer:

  1. Det är svårt att vara profet, gissningsvis ännu svårare om ens mamma är med hela tiden. Gillar din Johannes.

    SvaraRadera
  2. Ja! Vacker text!
    (Blir plötsligt oxå påmind om att det var då jag på en kurs skulle återge en berättelse ur någon annans perspektiv, som här, jag upptäckte skrivandets glädje...) (Pärlorna har jag förresten.)

    Och. Nu har jag läst boken du måste läsa - "Springa med åror", Cilla Naumann. För en gångs skull sträckläste jag, ville inte den skulle ta slut.

    SvaraRadera
  3. Å, du skriver igen!! Vad lycklig jag blir. Inte sluta nu. Fortsätta. Jag ska läsa långsamt.

    SvaraRadera