-Under över alla UNDER, ALLT förlät han mej en gång.
Sista backen vid koloniträdgårdarna, mjölksyra och missmod. In över hjässan dundrar Pärleporten, muntert, som fastrarna sjöng den, med betoning på somliga, extra utvalda ord. Fötterna i halvnya Air Max, prövande nu, lite mindre tunga.
-Om hans underbara GODHET, GLAD jag sjunger nu min sång.
Hon kanske sjunger högt, mellan spända käkar. Hon får lycrasneda blickar av dom som springer om henne. Det gör nästan alla. Att dom hör gör isåfall ingenting. Inte att dom springer fortare heller.
Hennes syster brukar sjunga Han är min sång och min glädje när hon rättar prov, det har hon hört flera gånger, med utdragna vokaler. Jeeee-suuuus, i dina häääänder, jag viiiilar till livets slut.
Hädelse.
Nej.
Nån tro har dom inte längre. Och dom går långa omvägar runt ämnet. Som en skamlig hemlighet.
Ändå.
Utförslöpan ner mot röda klubbstugor. Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och STOR, är den kärlek, nåd och SANNING, som i Jesu hjärta BOR. Fastrarna, borta sen länge, halvt genomskinliga i femte kårens uniform.
Stretcha bort Jesus vid vändplanen. Långsamma steg till bilen. Mats som dammsuger huset med En salig samling på Ipoden.
Vi är många, vi är tusen.
Guns 'n' roses i bilens cd-spelare. Paradise city.
Hon skrattar högt.
Överallt.
Hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ska vi skriva en novellsamling om vårt gemensamma kulturarv?
SvaraRaderaStream of consciousness är väl right up our street!
SvaraRaderaHoppas de inte självdör, de behövs i gathörnen som en påminnelse, frälsningssoldaterna alltså. Gillade texten skarpt och som vanligt ditt sätt att hoppa över ett par steg i associationerna.
SvaraRaderaJättebra tycker jag! Njuter när jag läser. "Stretcha bort Jesus". Kul. Jag tycker att jag känner igen mig i din löparsbana, kan det vara Slottsskogen? Iaf liknar dina miljöskildringar den löparrundan.
SvaraRaderaJa, dina ord är underfundiga och roliga samt får en att tänka till lite själv.
SvaraRadera