torsdag 30 december 2010

Jag minns träden och att du gick ut dit

Vad ska jag minnas av dej? Hur det började, dagarna, nätterna i lakanen, alla timmar under träden som din farfar planterat, som du älskade mer än allt, sa du, mer än mej, åh, mycket mer än mej. Det lilla hygget i skogen, din första egna plantering, strax under tvåtusen granplantor.

Hur det förlöpte, hur det slutade, vad vi sa, viskade, vrålade sista gången, hur du gick sen, liksom lätt och tungt på samma gång, ut under träden, körsbär, päron, apel, lind. Att jag inte gråtit över dej, men att jag drömmer om oss ibland, frågar Kan du älska mej, fast jag sover med en annan, han vet inget om träd, inget alls, jag pekar ibland, titta en kastanj, han mumlar, vänder sej bort.

Dina händer över nyutslagna björkstammar, bark som stöter i lila, så självklart nära, jag var avundsjuk, du behövde inga stora ord om natur eller harmoni, du var där och där du var var också träden.

Mitt huvud i ditt knä under körsbärsblom, päronblom, äppelblom. Doften av kåda, långsamma timmar, jag har det bra nu, det är inte det, det är träden jag minns och hur du gick dit ut.

6 kommentarer:

  1. KOnkurrera med moder natur är inte lätt

    SvaraRadera
  2. Vackert skimrande tillbakablickande text.

    SvaraRadera
  3. Oj, skicka till warner!
    Gillar mkt.

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt. En äkta Putti Kraftlös, går inte att dissekera, gjuten i ett stycke - ett smycke.

    SvaraRadera