Hur du gör det

Hur du gör det kan jag aldrig förstå. Hur du ställer fram en ost, ett par fikon, lite osaltat smör, ett dagsgammalt bröd och en kanna strävt rött vin, hur du räcker mej det som en nierätters avsmakningsmeny på Tour d'Argent, att det smakar bättre, så mycket bättre än nåt jag hittills ätit. Hur vi delar maten, bryter brödet, ditt gamla köksbord, vit lavendel i fönsterkarmen. Ditt rena, förklarade ansikte i dunklet. Dina katter, halvvilda, på sorkjakt i trädgården och här är hålet i tiden, det jag jagar efter, det jag har funnit och nu vill jag inte tillbaka. Här skulle vi inte åldras. Inte du, inte jag. Rött vin över din underläpp. Rött vin, en droppe som jag skulle vilja slicka i mej, men jag rör mej inte, jag vågar inte, det är en kväll när man sitter stilla och lyssnar klart på sångerna som kommer till oss genom skymningen. Gamla kvinnor som sjunger med unga, klara stämmor. Lakan på tork mellan träden. Det är helt mörkt när du reser dej upp, jag rycker till, du tar min hand och vinet har torkat på din underläpp och jag följer med dej och på morronen ligger tre sorkar uppradade på din förstutrapp.