torsdag 29 september 2011

Färdas med dej

Vi rör oss inga längre sträckor. Mellan sängen och soffan, mellan fönstren i våra rum. Vid gynnsamma vindar en sväng ut under ekarna. Du andas tungt och långsamt. Synkoperad luft mot taket. Du har slut på historier och jag har aldrig varit mycket till berättare. Jag läser högt för dej när det är som värst, jag läser vad som helst, Harry Potter, Orbitor, Googlekoden. Det finns kvällar som den här när jag läser dej till sömns, kvällar när jag vakar över dej med en medalj på koftan. När din andedräkt stillnar till rena notblad, tre fjärdedelstakt och dina fingrar rätar ut sej på bården högst upp på lakanet.
Kvällar när jag vill dansa ensam.

Det gör mej inget att vi är bundna hit. Det gör mej inget att vi aldrig kom till Sjirvanshahernas palats i Baku. Jag har rest med dej på andra sätt och jag har varit överallt med dej och jag saknar inget.

Jag sätter upp håret i en knut, jag lägger sjalar över lamporna, jag spelar Marta Argerich, jag är här, du sover lugnt och jag är lycklig.

5 kommentarer:

  1. Underbar, du skriver så fint.

    SvaraRadera
  2. Mmmm. Jag vill inte skriva någonting. Det är en underbar text och du har bara snutit ut den. "Synkoperad luft mot taket" - dessa exakta, fantastiska bilder som du bara öser över oss när du behagar puffa. Merci, ma soeur.

    SvaraRadera
  3. Applåder för denna fulländade text.

    SvaraRadera
  4. Mycket vackert och otroligt vemodigt.

    SvaraRadera