fredag 31 augusti 2012

So long, Andy Roddick, so long

Jag önskar mej nåt annat. Jag önskar att du kunde gå med en smäll, en explosion, nåt av nukleära proportioner. Inte med svag röst, inte liksom hukande, inte klädd i svart. Svart har aldrig varit din färg. Jag önskar att du fick gå med en seger. Du kommer att bli utspelad inatt av den där australiensiske snorungen. Du har ingen serve kvar. Du har mixtrat med din spelstil, det ska man inte göra, du ser vilsen ut på banan, en pojke i för stora skjortor, förut såg du kaxig ut i oversize, nu hemlös. Du drömmer om Omahas slätter på nätterna, det är nåt du söker, nåt du inte får fatt på. Du ska leta på allvar nu, du ska sova länge på morgnarna, du ska vara saknad. Hör du det. Inatt ska jag sitta vaken, jag ska duka upp maten du älskar, svag sval Bud, honungs- och hickorymarinerade revbensspjäll, coleslaw. Jag ska göra honnör för dej. Och sen hoppas jag att himlen över Flushing Meadows exploderar, och sen hoppas jag att du hittar det du letar efter, och att jag slipper se dej på veterantouren, oh captain, my captain.

6 kommentarer:

  1. Underbar text. Jag gillar verkligen ditt seende, språkrytmen och bildspråket.

    SvaraRadera
  2. Åh, nej. Har det gått så långt. Jag ska tända ett ljus och hoppas att din ritual fungerar.

    /R.F.

    SvaraRadera
  3. Otroligt härlig text. Gillar de nukleära proportionerna, kaxig -> hemlös, och hur det börjar och slutar med en smäll. Och så slutklämmen. Ja, det mesta, som du märker.

    SvaraRadera
  4. Gillar språket. Rytmen. De nukleära proportionerna. Men jag var tvungen att googla snubben som jag aldrig hört talas om. Så obildad är jag.

    SvaraRadera
  5. Persondyrkan i sin extremform kan ju bli riktigt rolig!!

    SvaraRadera
  6. Mycket bra skrivet. Fin rytm. Tack för fin kommentar, i dag söndag.

    SvaraRadera