Utöya, mon amour

Jag ska närma mej försiktigt. Jag ska flytta fötterna oändligt varsamt. Jag ska gå i dens fotspår, den vars namn vi inte nämner. Jag ska gå baklänges, jag ska göra det ogjort. Ön som ett hjärta i vattnet. Marken där inget växer. Där ska jag plantera smultron och ringblommor. Tältplatsen där ingen sjunger längre. Dom ska få nya sånger, hundra nya sånger ska jag ge dom, och dom ska sjunga, högt, klart, ingen ska heller höra ekot av skotten, ingen ska tänka på den som gick här, stampade, klampade som ett ont troll, nu blir allt bra, jag lovar er, sch, tyst nu, sov, jag ska sjunga tills ni somnar och jag ska aldrig mer lämna er.