Hej då

Jag kom tillbaka och jag var inte rädd längre. Jag höll huvet, kanske inte högt, det vore en överdrift, men jag höll det. Jag höll. Jag kom hit och jag var inte längre rädd. Jag kunde gå som en vanlig och som jag gjorde det. En liten våg som rullade över mej, en våg av vitt, av klaraste vitt. Jag prövade alla ställen av hat och förnedring, av skam, och jag var där, jag vinglade men jag höll. Min blick mötte dom andras, jag såg ingen kärlek, men jag tittade inte bort, inte ner. Jag gick en hel dag tills jag inte orkade längre. Jag ville egentligen dansa, men jag fick ta ett varmt fotbad. Och jag filade mina fötter, lager efter lager, som en besatt, förlåt liktornar och förhårdnader, men idag var jag en annan, ville så gärna vara en annan.