torsdag 19 november 2015
Tyst vecka
Dagarna, vita och grå. Du är kvar. Du går mellan fönstren, inte jagad, inte rastlös, det är bara ett sätt att hålla reda på timmarna. Du är tillfreds, du kan inte säja det på nåt bättre sätt. Tillfreds med det tysta, hur du lägger tunna kalkerpapper mellan dagarna. Tillfreds i dimman som tätnar, lättar, tätnar igen. Du vill ha det så nu. Du vill hålla dej i det du kan lita på. Tröghetslagarna, gravitationen. Euler-Mascheronis vackra och definitiva konstant. Dina steg i stegen du tagit tidigare. En värme i dina spår. Att känna igen sej i det främmande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kalkerpapper! Hålla sig i det man kan lita på!
SvaraRadera"Tillfreds med det tysta, hur du lägger tunna kalkerpapper mellan dagarna..." och stegen i stegen. Inte fullt nio rader och man blir väldigt nyfiken men också nöjd.
SvaraRaderaJag begriper aldrig hur du bär dig åt. Att berömma blir för svårt, de ord jag testar verkar överdrivna och blir ju därför platta.
SvaraRaderaVet du vad jag ofta gör? Stiger tyst in i bilden du målat fram, tänker att ingen får lyfta bort mig för sammanhanget är ett där jag faktiskt hör hemma, känner igen mig. Som nu, i de vita och grå dagarna. Kanske är det på grund av den känslan jag faktiskt inte blir nyfiken, inte vill veta mer, bara vill få vara kvar där.
Och kalkerpapper. Ja! (Hur bär du dig åt?)