torsdag 3 december 2015

Önska dej en stilla natt

Det är som om punkten du strävat efter att nå hela livet kommer dej till mötes. Du rör vid pärlorna runt din handled, pärlor som blivit nötta av din ständiga beröring. Pulsen under huden som saktar ner. Det här ögonblicket i din kropp. Ingen ande, bara kropp. Hur det mättar dej. Hur du tar emot utan kamp, med böjt huve, men inte stukad, inte knäckt, tvärtom, stilla, liksom förnöjsam. En ny smak på tungan, en ny klang, men ändå gammal, välbekant. Du läser några rader av poeten med det stora håret och den knarriga rösten, du bär dom under hjärtat, som en havande, du reser dej, går ut genom dörren.

2 kommentarer:

  1. Och ännu en gång vill jag tyst krypa in i din text, stanna där, för mina pärlor är nötta nu och jag vill inget hellre än hitta känslan av stillhet. Fast poeten (med det stora håret) vars bok ligger på bordet, har en släpig röst jag vill slippa lyssna till. Jag vill bara läsa...

    SvaraRadera
  2. du bärmej under allt.... fiiint

    SvaraRadera