onsdag 9 december 2009

343

Hon rullade orden mot sin gom innan hon lät dom komma ut. Jag satt trollbunden och stirrade på hennes tungspets innanför hennes läppar. Den var rosa, lite våt. Hon satte koppel på orden, höll dom nära, nära, varje undsluppen mening en skatt. Jag hällde upp mer vin, tände fler ljus.
Jag var inte den enda.
Det vet jag väl.
Vad spelar det för roll.
Jag kan inte bli avundsjuk. Svartsjuk. Det ligger inte för mej.
Hon räcker till.

Inget att längta till, bara en oväntad present att ta emot. Hur kan man. Tänker du, hur kan man förnedra sej så. Du har inte förstått. Vi flockas vid hennes fötter, ju mer hon ger, desto större blir vi. Du är fast i det lilla, vi har redan rest därifrån. Långt därifrån. Och lämnat dej bakom oss.

Det är hennes språk, hur hon talar till oss. Hur hon är mamma, dotter, älskarinna. Hur hennes ord rinner ner i våra sår och får oss att bli hela. Jag går nu, ödslar ingen mer tid på dej. Du är sluten. Öppna dej, vill jag säja, öppna dej och se. Men. Jag ska dit. Du får stanna kvar. Om det är det du vill.

5 kommentarer:

  1. Så vackert och fyllt med någonting annat. Något som handlar om att bli kvar, att inte förstå. Jag blev alldeles tagen. Lyssnade samtidigt på en myckte vacker låt (No surprises), kanske fick det mig i sinnesstämningen, sorgmodigt och vemodigt. "hur hon talar till oss(...). Hur hennes ord rinner ner i våra sår och får oss att bli hela." Otroligt vackert. Cissi

    SvaraRadera
  2. Ja just den. Karma Police är också jättebra, fast ger inte samma känsla ändå, tycker jag. Musik handlar ofta om detaljer för mig, det kan vara en enda slinga som slår an en särskild nerv hos mig. Jag sjunger själv och ofta är det just vokal musik jag känner så inför. Cissi

    SvaraRadera
  3. Gillar verkligen detta, så ändlöst stort språket kan vara. Det enda man behöver, känns det som när man läser din text.

    SvaraRadera
  4. Mycket, mycket vacker text som liksom glider in i ens medvetande och blir kvar en lång stund efteråt

    SvaraRadera