Hon skriver inköpslistor. Högrev, citronsorbet. Han skriver i sin almanacka att han ger henne ett år till. Ett år har hon på sej för att ge honom det han behöver. Hon gör upp planer för när dom ska gå i pension. Dit ska vi åka, säjer hon förtjust, dit, när mimosan blommar, det blir vackert, Anders, eller hur. Han har skaffat ett konto på match.com. Han söker kärlek i andras ögon. Om tre och en halv månad är han fri. Då ska han gå. Då kan hon göra vad hon vill. Han vill ha en kvinna med långt hår. Kerstin har sitt hår kortklippt, tätt, runt skallen. Hon har börjat med ett bonsaiträd. Hon lutar sin kind mot hans en kväll och frågar om han är lycklig. Han drar sej undan. Hon har fortfarande tid på sej, men nu vill han inte. Han har hittat Annika på sajten, Annika, med långt hår och skolflicksrösten. Dom beundrande mejlen. Hon skriver puss, kram, och jag tror att jag håller på att bli förälskad i dej. Som att sjunka ner i ett ljummet bad.
Nu är det bara ikväll och en kväll till. Kerstin har somnat med armen runt honom. Han tar undan den. Kärlekslöshet ska han anföra.
Ingen ömhet.
Får inte finnas.
Inget sånt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Woaw. Det kändes som att följa en kedja, allt hänger ihop. Språket, rytmen -och meningen. Tycker om!
SvaraRaderaDu är en driven textmakare. Så bra formuleringar. Men, Kerstin måste väl ana...?
SvaraRaderaJag blir alldeles uppgiven inför denna historia. Kärlekslöshet och förakt för det som finns. Hennes naiva tro på framtiden och hans kalkylerande. Du skriver så bra! Cissi
SvaraRaderaÅterigen ett litet mästerverk. Vi måste nog inse att vi aldrig kan veta vad någon annan egentligen tänker, otäckt men sant. Annars hade hon inte behövt fråga om han var lycklig.
SvaraRadera