torsdag 29 juli 2010

I min kryddträdgård

Bland malört och rölleka. Där kan inte myggen komma åt dej. Gråskymning och du sysslar med förevändningar. Jag skulle ändå hit, jag var i närheten.
Som om det aldrig kan vara helt och hållet jag som är anledningen. Som om du bara kan och vill älska mej sidledes.
Jag fick en lucka i kalendern, ett återbud i sista minuten.
Jag skriver upp det i en bok med gallfärgade blad, allt det som skymmer sikten, som gör det oerhörda mellan oss något mindre oerhört. Du drar med din hand genom citronbasilikan, som jag drivit upp enkom för dej. Ett stråk i luften av den vilda havslavendeln jag tog hem från Saint-Laurent d'Aigouze, och som jag ska torka till hösten och lägga i mina stenmanglade lakan.
Jag undrar om du också kommer att ligga där med mej. Det är vad jag önskar mej mest av allt, mer än att eldkrassen ska blomma. Och jag övar mej i saktmodighet. Jag rensar min trädgård, jag vattnar sparsamt och när jag rätar på ryggen ser jag bort emot grinden och jag glädjer mej åt varje besök du gör. För dej låter jag alltid en flaska vitt vin stå i kylen, fast jag själv helst dricker mjölk.
Jag låter det som är bittert rinna ner i min skrivbok.
Du säjer kanske och jag får se och det låter trevligt, men.

Jag ger dej tid. Lite mera tid och lite till. Och när den tiden är slut ska du få ytterligare några veckor. År. Fler kryddor; guldtimjan, chokladmynta. Till dej och bara bara dej.

8 kommentarer:

  1. Så många känslor på samma gång. Jag älskar "jag övar mig i saktmodighet". Påminner mig om att göra det någon gång.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar och för att jag får läsa din text. Både två får mig att må väldigt bra!

    SvaraRadera
  3. Ja tiden är konstig med vissa saker. Då kan man vänta i evighet genom evighet.
    Bra och fint

    SvaraRadera
  4. Fin koppling mellan karaktärer och kryddorna...jättefin text!

    SvaraRadera
  5. Ur det helgjutna hugger jag följande: "Som om du bara kan och vill älska mej sidledes." Det ska jag spara alltid. Slutmeningen är dock litet... fjompig.

    SvaraRadera
  6. Åh, nu vet jag inte. Vad jag ska säga. Gråter lite. För det är så vackert. Mer än vackert. Gjorde ont att läsa. Hur säger man då? Tack?
    Tack! Skicka in denna.

    SvaraRadera
  7. Vackert, skönt sorgsen berättelse (ibland vill man komma i den sinnesstämningen, iaf jag ;-)).

    SvaraRadera
  8. Växlingen mellan känslor och kryddor flyter samman till en helhet. "Älska sidledes" och "gallfärgade blad"! Jättefint.

    SvaraRadera