måndag 24 maj 2010

Bitterhjärtan

Det är våra hjärtan som slår omkull oss. Hjärtan fulla av förträngningar, ärr och kalk. Vi tänker nästan aldrig, vi reagerar. Ojämna pulsslag. Förmaksflimmer. Spontanitetens missbildade tvilling. Ingen vila. Ingen eftertanke före. Vi ältar sen, över kvällsgröten i månader framöver, i den dystraste av skymningar. Konsekvenserna som skinnet på den avsvalnande mjölken.
Kärlkramp under natten. Blåsljud och vi stiger upp till ännu en dag av oöverlagda handlingar.

Det kommer snabbt. Det är det bästa. Som att väta fingrarna och släcka lågan.

12 kommentarer:

  1. Njaa... Bortskämd och kräsen gillar jag inte rytmen i första stycket.

    SvaraRadera
  2. jag gillar den för att den är inte som alla andra =) *printat ut till min inspirations-samling*

    SvaraRadera
  3. Ja ofta reagerar iaf jag utan att tänka efter först. Med hjärtat.

    Jag tycker förstås, Angélique Morgonöga, att alla som skriver här har sin egen stil ;-).

    SvaraRadera
  4. Nja, not for me today. Tror mig följa din associationsbana men har svårt att 'få håll' på den och känner lite att "väta fingrarna och släcka lågan" sticker iväg åt ett annat håll än första styckets bilder. Otherwise, always 'yours'. ;-)
    Glad att se att du skrivit igen på ett tag.

    SvaraRadera
  5. Jag gillar faktiskt början mest, och ler när jag ser meningar som spontanitetens missbildade tvilling osv

    SvaraRadera
  6. Första meningen fäller mig (=gillar) och sedan ler jag faktiskt åt känslan av att snubbla fram bland dina ord. Och behöva tänka :). Så, jag gillade faktiskt!

    SvaraRadera
  7. Tänk om hjärtat fick slå fritt utan rädslan för infarkt och förträngning.

    Precis som kreativiteten gör.....

    SvaraRadera
  8. Tyckte om den på ett lite diffust sätt. Behöver nog fler läsningar för att gå in...

    SvaraRadera
  9. Tycker alltid du fångar så mycket stämning med dina ord, imponerad läser jag dina ord om och om igen för att begripa deras hela omfång.

    SvaraRadera
  10. Visst är det synd att det är först när något av våra organ inte orkar med längre på samma sätt som vi verkligen uppskattar dem och livet. Tack för att du påminde mig om att uppskatta min friska kropp idag.

    SvaraRadera
  11. Tycker om meningen med att vi stiger upp till oöverlagda handlingar. Bra och tankvärt.
    sen tycker jag om tempot det rycker fram också intressant. Bra skrivet

    SvaraRadera
  12. Jag vet inte riktigt om din idé håller samman hela vägen men jag föll för spontanitetens missbildade tvilling, oavsett.

    SvaraRadera