Flickan och flaskan III

Hon går förbi så många systembolag hon kan hitta på vägen hem. Börjar i Linné, fortsätter förbi Grönsakstorget, uppför Avenyn, slutstation det nybyggda i Kulanfabriken via Olskroken. Hon är flickan med svavelstickorna som tittar in på värmen, ljuset och mänskorna som klirrar. Hon saknar suget, det gör hon, inte ruset, men suget. Hon saknar det första klonket i glaset. Hon saknar flaskorna som tennsoldater i sina hyllor, berättelserna i gräset som växer i Stellenbosch och i Barolo. Hon önskar att hon kunde släppa taget, ta en drink som alla andra, att hon slapp golgatavandringen, korset hon lagt på sina egna axlar. Det var enklare innan. Det är gråare nu. Hon är gråare. Strängrynkorna. I hennes huve en låtslinga, den smalare av Eldkvarnbröderna med sin ljusblåa gitarr och Ingen lätt match Bobbo, ingen semester.
Precis så.
Ingen lätt match. Det visste hon ju. Men att det skulle bli så, så. Så poänglöst. En fadd smak långt bak på tungan, en hjärna av papp. Långsamma kvällar med Peter Settman, med René Nyberg, hastiga nätter med djävulen själv, vinglasen diskade och avtorkade, undanställda. Äpplejuice och mineralvatten i skåpet.
Ingen lätt match. Mjölkvita timmar.
Ingen semester.