Jag är nån annanstans, aldrig här, alltid där. Eller på väg dit. Oförmögen att samtala, oförmögen att fästa blicken och hålla den så. Jag är försökt, det har jag. Verkligen. Ja. Med piller, med långa timmar på schäslongen, med att bända kroppen, jag lyckades med Clownen, men jag var inte där, ingen medveten närvaro.
Jag var inte där.
Efter mina promenader vet jag inte var jag har varit, ofta saknas knapparna i min kappa, i min blus, klackarna snedgångna, gula fläckar på ärmen. Fönstren bryter solljuset i meddelanden på golvet, rader som ändras i takt med molnen. Det går så fort, jag står naken i draget, dricker ur ett gammalt glas, vatten eller sprit, lägger huvet på sned, kisar, läser, förstår hälften, förstår inget. Det är som det ska, jag ska inte få reda på allt, det är fortfarande för tidigt, jag måste förbereda mej bättre. Det är det jag gör.
Det är dit jag ska.
Så småningom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillar som man säger på facebook, uppskattar detaljerna, känslan av sönderfall. Tycker om din gårdagstext också. Vernissagen, med sin speciella miljö och stämning, hans herpesplåster, kraftfältet kring honom, hennes känslor.
SvaraRaderaSkönt framställd halvbedagad känsla;)
SvaraRaderaVilken quest! Älskar särskilt hela andra stycket, från "Efter mina promenader..."
SvaraRaderausch, inte för din text den är jättebra, men just därför usch, känns utlämnande och svår gillar din inledning
SvaraRaderaLåter som inledningen till en film eller bok. I like
SvaraRaderaTrodde först det skulle vara en gåta men det tog du död på snabbt. Lika förvirrande som livet :)! Bra och kraftfull!
SvaraRaderadimmigt i kanterna och mycket snyggt
SvaraRaderaBra och ja man ska nog dit så småning om.
SvaraRaderaVerkligen snyggt.
Så är det. Hörde någon på radion som sa att så länge man försöker har man inte misslyckats, hoppas det är sant!
SvaraRadera