Det är ditt nu.

Du bestämde dej för fyratusen nätter sen. Nu är marken under dej som ny; du har aldrig sett den förut, inte på det här viset, blå jord i strimmor, fjolårsgräs, ärttörne. En tröst. Ja, definitivt en tröst. Dom vackra grindarna, gryningen som kommer in mellan spjälorna, ränder av skiffer och korall. Skälvningen. En första fågel. Då ska du inte längre vara inom hörhåll. Då är du gömd inuti en total, självförbrännande punkt av koncentration. Dedekinds postulat om linjär komprimering. Att oändligheten kan man finna var som helst i en talserie. Ungefär. Du har alltid tyckt om tanken och du tillhör den nu. Du färdas lugnt i talserien, i oändligheten. Och det är gott, kamrat, tro mej, det är gott.