Fisherman's blues

På andra sida bukten en hund som badar. Badar som en mänska skulle göra, smakar på vattnet, simmar med långa, lugna tag. Ingen i närheten. Ett litet, anrikat svall efter. Tjugu minuters försjunkenhet. Fåglarna har sträckt söderut. Du ska inte följa efter, inte i år. I år stannar du, brottas med tristessen, rastlösheten. Brottas med ängeln. Egendomligt tungt står du bland musselskalen, rensköljd, nykter. Ögonen smala som horisonten och det är dit du riktar blicken, det är den som håller dej nu.
Det finns inget vackert med den här platsen, ruttnande tång i drivor, polska mjölkpaket. Här lägger ingen till. Det passar dej. Du är förvisad hit, om du förblir främmande här rör dej inte. Du har horisonten, du har hunden på andra sidan bukten som står på graniten och skakar vattnet ur pälsen. Du är han. Ni är varann. En häftig längtan som griper dej, en stunds stillhet och sen går du vidare, kung över musselskalen som krasar i blått, i grått, i pärlemor under dej.