Askes.
Han rullar ordet mot det känsliga i gommen, bollar med det, sväljer.
Han är asketisk. Det är som amfetamin. Inget ger honom en kick som att gå runt bland dom besinninglösa, köpgalna, vandra lugnt, upphöjt, kroppen böjd i ett nej.
Han ger bort sina saker. Lämnar in sina kläder på loppis. Har bestämt sej för att klara sej med två par byxor, strumpor och kalsonger för varje dag i veckan. Ett par t-shirts, ett par skjortor, en varm tröja, en vindtygsjacka med iknäppbart foder, tre par skor.
En uppsättning porslin, tre bestick. Tänker efter, stoppar ner i sopsäcken. Han ska äta i kåsa och med en spork. Stoppar ner igen. Han kan äta direkt ur kastrullen.
Stegen så lätta. Böckerna utrensade igår, bara fyra kvar. Det gjorde ont. Ont är bra. Ont är ett tecken på att medicinen verkar.
Mellandagsrea. Han sköljer sej med massan. Han är ointaglig, han är Gud. Dom andra är djur. Några rynkar på näsan när han kommer nära. Dom vet inte att tvål är onödigt, att man blir ren även i ljummet vatten. Och att kläderna också kan köras i bara vatten. Att kroppen och det som är kroppsligt renar sej själv.
Allt det andra är bländverk.
Madrassen ska bort. Mänskan har sovit på golv i alla tider.
Han ligger skönt på golvet.
Riktigt skönt.
Kanske för skönt.
(Not: Spork är sked och gaffel i ett.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ojojoj, vilket språk, vilken stilist du är! Jag är som vanligt full av beundran! "Han är ointaglig, han är Gud". Du är inte bara stilist, du är också en mästare på att måla karaktärer (har jag sagt det förut, det känns så?). Cissi
SvaraRadera"Kroppen böjd i ett nej". Snyggt! Stark tydlig karaktärsskildring.
SvaraRaderaKaraktären är verkligen klockren! Kan verkligen känna näsan i vädret när han "sköljer sig med massan".
SvaraRaderaJag har en spork! Till matlådan på jobbet, blir hånad för den. Jag är en av dem som är djur på mellandagsrean. Urk... har slängt en rulle presentsnöre och en glasburk med flugsvampar som man har i adventsljusstaken. Tyckte det var duktigt av mig att se att det var skit man kunde kasta. :)
SvaraRaderaÄga rätten till självkontroll för att äga känslan: jag kan och jag är därför för mer än alla andra, jag är bäst på något.
SvaraRaderaÄven ägandet i denna form är vägen till självfördärv som så många andra former av överdrivet ägandebegär.
Ja, så uppfattade jag den.
Annars, vad finns mer att säga än det som tidigare redan sagts förutom att jag är avundsjuk på ditt språk.