tisdag 24 mars 2009

83

Hon sneddar över torget, där McDonalds slår sin pisgula dubbelbåge över entrén till gallerian. Hon har tränat på det här. Stadiga, fina steg. Två tonåringar hukade över varsin bricka. Titta på dom. Lugn blick. Sen. Det varma uppför ryggraden. Klådan över kroppen. Hon knackar på fönstret. Dom hör inget först, är inpluggade med vita sladdar, som sondmatning, rakt in i huvet. Hon knackar hårdare. Får inte.
Men måste.
-Det kan vara nålar i maten, hörni. Ät inte, det är farligt.
Ett nervöst ketchupleende. En tugga till.
-Snälla, låt bli. Akta. Det är en nål där, du kommer att dö.
Det kommer ut nån, i ett baksug av härsket fett och ber henne gå. Han har fickorna fulla av nålar. Han griper efter henne för att sticka henne, hon värjer sej och backar. Snubblar över en barnvagn och får ett ovänligt ögonkast av en mamma som älskar säkerhetsnålar. Raka motsatsen till säkerhet. Lättare att upptäcka en vanliga nålar, men skenbart ofarliga. Därför lättare att förbise.
Hon tar sej hem. Rabblar högt för sej själv det hon lärt hos terapeuten. Det får henne bara mer nervös. Söker igenom kläderna efter vasst. Där. Hon sticker sej under nageln. Det var visst bara en pappbit. Det tar lite tid att få undersökningen klar men det får det vara värt. Hon blir lugnare efteråt.
Sönderdelar falukorven och bestämmer sej för att avstå från bananen hon brukar avsluta sina måltider med. Hon ser framför sej hur den där rödhåriga på Konsum, han med den blöta munnen, glider med fingrarna utmed skalet och hur han försiktigt pressar nålen in längs med sömmen. Jo. Hon vet hur det går till.
Hon tappar upp diskvatten och sänker ner händerna. Nu var hon oförsiktig. I vanliga fall brukar hon fösa undan skummet med ena handen och inspektera diskbaljans botten.
Hon ler.
Lever visst lite farligt idag.

4 kommentarer:

  1. "ett baksug av härsket fett " - läckert! fruktansvärd fobi! kombinerad med svåra tvångssyndrom. huvaligen. trovärdigt och snyggt!

    SvaraRadera
  2. Som sagt huvaligen, det sticks överallt efter den texten!

    SvaraRadera
  3. Usch sicken jobbig fobin. känner med henne.

    SvaraRadera
  4. Snarare psykotisk och paranoid än fobiker. Stackars människa! OCh säkert inte helt ovanligt heller. I mitt jobb möter man många, framför allt kvinnor faktist, men även män, med den här typen av paranoia. De är alltid så förtvivlade och rädda. Och det går bara inte att få dem att se det på annat sätt heller. De är ju så övertygade om att det är sant! Jädrans bra beskrivet! "han med den blöta munnen" som drar längs med bananskalet för att få in nålarna. Läskig beskrivning, jag kunde se honom framför mig, den typen alltså! Usch! Cissi

    SvaraRadera