lördag 14 mars 2009

73

Det kom som en överraskning. Som en mellanblödning. Som en svärmor på spontant besök.
Jag sluter ögonen. Mitt enda sätt att stänga ute världen. Just nu måste jag det, annars kommer nåt att hända som jag kommer att ångra.
Jag har ingen rätt till mina känslor. Vår relation är slut sen många år. Det här borde jag ha kommit över för länge sen. Komma över. Jag hatar det uttrycket. Komma över. Som om det vore en vattengrav, en medelsvår hinderbana. Som om det vore nåt som satt i benen snarare än huvet. Hjärtat.

Tänk att fyra gånger åtta centimeter trycksvärta kan rymma så mycket. Två livsavgörande händelser. Tänk att fyra gånger åtta centimeter tidningsannons kan få mej att vilja gå och lägga mej igen. Andra gläds och klipper ut, låter det sitta länge på kylskåpsdörren, fäster med den bästa magneten. Jag bränner tidningen i vasken. Önskar att det var igår, eller att jag hade glömt hans namn. Blir stående på balkongen i det magiska påskljuset, med feta, halvt brända flagor i händerna. Står där som en idiot och klipper med ögonen. Det bultar i bröstkorgen, långsamt men hårt.
Det som inte dödar härdar. Det som härdar dödar. Eller hur säjer man. Jag får ingen fason på tankarna, och jag är ensammast i världen idag.
Vi är så kära, vi gifte oss och sen fick vi en vacker dotter, en kopia av oss två. Vi ska leva ihop alltid. Amor vincit omnia.
Det brukade han säja till mej. I det mjuka, förtroliga som var vi efter att vi hade älskat, viskade han det i mitt öra. En aning pretentiöst och oemotståndligt på samma gång. Det killade.

Jag spyr. Sen ringer jag mej sjuk och letar efter akvaviten som blev kvar från jul.

1 kommentar:

  1. En sådan sorg och en sådan svärta. Svårt att leva med det! Och komma över, jag håller med, ett hemskt uttryck! "som om det vore en vattengrav, en medelsvår hinderbana" och "En aning pretentiöst och oemotståndligt på samma gång" var två meningar som jag tyckte särskilt om!

    SvaraRadera