onsdag 15 april 2009

105

För tio år sen skulle jag ha hållit dej mycket hårdare intill mej. Jag skulle ha förbjudit dej, jagat bort honom. Han hade samma glans i sina ögon som dom andra hade. Han följde samma karta, den som ritats över dom urgamla territorierna Makt och Tvång och Våld.

Jag önskar att jag hade låst in dej. Skickat dej till Hare Krishna, till Hulata, till Hälsingland.
Jag önskar att jag hade skyddat dej bättre. Det är en storasysters uppgift. Det går inte att komma ifrån.
Och när lögnerna och bortförklaringarna började komma, nästan på en gång. Då borde jag ha krigat istället för att låtsas tro. Tro på att du var klumpig, att allt var bra, att det var hans sätt att bry sej bara.

Jag bär en del av skulden. Jag bär den som nåt vasst runt munnen, som ihopbitna käkar, som hur jag lägger i ettan och startar bilen. Som om jag vill köra på nåt.
Köra på nån.

4 kommentarer:

  1. Jag får känslans av ilska och någon som är arg, kanske besviken. Jag blir nyfiken på att veta mer, vad som hänt för att väcka dessa känslor. /Betty

    SvaraRadera
  2. Jag ser det som en en storasysters evigakärlek. Ett sånt band ska man ta vara på, bättre kärlek kan man knappt få..

    SvaraRadera
  3. Oj. Hon kan inte ta på sig skulden , den bär mannen själv! Kriget som var på väg, man kan se det men ej vinna det åt någon annan, tyvärr.

    Skrämmande vildsint kärlek- syskon de är allt och de fattar det inte.
    Stockholm sänder dig klara gröna rosa och gula pilar av energi och styrka och ork.

    SvaraRadera
  4. tips: skriv av dig och lägga allt till rätta.

    det är revanschhen.

    SvaraRadera