Han bär idén om den goda gärningen som en medalj på kavjaslaget.
Han är den som sänker sej till dom behövandes nivå. För honom är tacksamheten som lyser ur dessa svagas ögon hans belöning, hans knark. Också dom som visar tacksamhet som blandas med ilska över sakernas tillstånd, över honom, som liksom genomskådar honom och hans motiv, tycker han om.
Dom är allra bäst. Dom är dom sällsynta fjärilarna i hans samling.
Att få gå till sängs med dom goda gärningarna samlade som släktingar vid sängkanten.
Här sover en verkligt god man, tänker han och sluter ögonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mannen. Vem är han? Är han god eller är hans goda gärningar självändamåliga (hmmm...nytt ord)? Bra som vanligt, med ett ords undantag. Jag tyckte ordet "knark" stack ut på fel håll, eller hur jag ska beskriva det. Cissi
SvaraRaderaoj vilka blandade känslor man känner.
SvaraRaderaMan ville läsa in att han är verkligt god och sen inte alls. Gillade den osunda vinkeln att gå till sängs med dom och hans egen kommentar till sig själv.
Märklig blandning du kan skapa fram!
ps ordet blev disro
SvaraRaderadet säger ju allt. dissonans och ro. dvs både och eller ,,, coolt ord bara det!