291

Vi har likadana frakturer. Du krossade din fot i fallskärmshoppet på din första svensexa. Äktenskapet var ett misstag, säjer du, det var vår herres sätt att varna dej.
Min far körde över min fot med traktorn, den vi kallade Grålle, utan störtbåge och med ett puttrande avgasrör uppe vid förarplatsen. Det var inte avsiktligt, tror jag, även om han vid det tillfället var arg på mej. Riktigt varför vet jag inte. Vi höll på och kupade potatis på åkern nere vid sjön.
Mor och far skilde sej inte, men olyckan öppnade ett svalg mellan dom, ett svalg av varsina sovrum och blickar som pingpong när jag kom hasande, med korvíga trasmattor i kölvattnet.
Ditt nick på sajten var Haltebolink, 34. Mitt var lika poetiskt, Krossad fot&krossat hjärta, 31. När vi gifte oss hade Jack på ortopedverkstan specialtillverkat en sko åt mej med skära sidenband på. Jag hade en Manolo Blahnik på den andra foten. Du hade cowboystövlar. Vi snubblade uppför altargången, men vackert och i takt.

Det händer att mänskor skrattar åt oss, när vi hoppdunsar oss fram genom stan. Vi bjuder på det. Våra söndagspromenader är korta och ansträngande, men vi utför dom i alla fall. Men inte gärna på kullersten.
Snubblar ofta, faller inte.
Det är vi.