298

Hon kan inte sova längre. Äcklet biter henne som en tax och släpper inte taget. Hennes man sover redan, hon tänker aldrig ligga bredvid honom mer. Ikväll luktar han inte av den där, av den där andra, av ludret, men hon har känt doften, stanken tillräckligt många gånger för att den ska sitta fast i näsborrarna. Parfym och sperma, hans kladdiga fingrar på den där andras strumpbyxor, deras skratt när dom har knullat klart.
Allt drar han in över tröskeln, hem till henne, som en hankatt stolt och kråmande över sin fångade blåmes.
Så hon vakar. Vakar och vankar. Teven lockar henne inte längre och musik har hon aldrig förstått sej på. Det är bara hans cd-skivor i alla fall, det är Coltrane och Django Reinhardt, det är Springsteen och Dylan.

Vad som får henne att gå utomhus vet hon inte riktigt. Hon blir trött på huset, det kalla, tomma huset och alla hundra mil hon har gått mellan fönstren. Hon är rädd för mörkret, men hon går ändå. En upptäcktresande i för stora curlingkängor. Gårdsplanen ligger blek och tung som grädde. Hans bil, en bredbakad bmw står slarvigt parkerad framför huset, med framhjulen i rabatten där hon brukar plantera dahlior. Att det ska vara så jävla svårt.

Hon vaknar av hans gormande.
-Vem i helvete har repat bilen. Jävla ligister. Förbannade slum.
Ler, vänder på sej, somnar om. Fortfarande med sin nyckelknippa i handen.

Mörkret lyfter av hennes skuld. Hon har bytt kängorna mot ett par högklackade stövlar. Hon längtar efter natten, bär med sej fångster hem. En dunk bensin, cohibas köpta på Brobergs, en vacker antik tändare. Sparar tidningarna istället för att köra dom till återvinningen. I en container hittar hon bortslängda vinylskivor och en skivspelare som luktar makrill men i övrigt fungerar väl. Emmy Lou Harris, Doors. Riders on the storm.
Hon är noga med att inte lämna några spår. Betalar allt kontant.
Väntar in pingsten. Överraskar honom med middag. Han ser förvånat på henne.
-Fan, vad snygg du är. Har du bantat?
Glad bröllopsdag, älskling. Öppna dina presenter. Drick ur Barolon, strunta i grumset på glasets botten, det är bara lite rester av åtta Stesolid.
Ta en cigarr. Gå upp och lägg dej, ja, det var längesen, men jag kommer snart, ska bara byta om. Ja. Hä, hä. Till nåt mer bekvämt.
Han faller redan i trappan. Så synd att vi inte la ut lite mer pengar på en flamsäker matta.
Hon byter till stövlar och går ut genom dörren. Kastar tändaren över axeln, startar hans bil, kör därifrån. Inte en enda blick tillbaka.