292

Jag jagar mina hårstrån som vore jag på uppdrag i Waziristan. En befälhavare med pincett. Min generande hårväxt.
Det började som ludd på kinderna, ett löfte om nåt mer på överläppen. Nu är det illegala bosättningar mellan brösten, runt bröstvårtorna, på hakan. Och jag måste hinna med dom vanliga manövrarna, benen, armhålorna. Bikinilinjen. Jag bär inte bikini, jag badar naken. Men ändå.
Könshåret är den enda växt som blåst till reträtt. Sorgset, visset som en bortglömd aspidistra, en gråbrun tova, likt det som växer på dom förgiftade fälten vid Verdun.