174

Vila. Jag ska vila. Titta, nu lägger jag mej ner och sätter på avslappningsbandet. Fast först måste jag kissa. Men nu. Vilken äcklig röst han har. På bandet. Han är nog alltför mager med smutsiga naglar. Det går inte att vila till det här. Jag sätter på Bach istället. Partitan med Martha Argerich. Fast cd:n är borta. Fodralet är här, men cd:n. Var hade jag den sist? I sovrummet? I bilen. Ingenstans. Jag tar nån annan. Pöntinen. Å, vilket efternamn. Jag heter Pöntinen, jag vill ha ett lån. Bort med den. Vila. Det finns en klädmärke som heter Vila. Vila vid denna källa. Hur går den sen. Nåt med pimpinella. Vitt vin och pimpinella. Rött vin och pimpinella? Vad är pimpinella? Pimpsten vet jag vad det är. Måste slå upp. Sen. Nej, nu. Jaha. Flockblomstriga växter. Anis. Anus. Haha. Har inget vin hemma. Inget snus. Utan snus försmäkta vi på denna ö. Kissnödig igen. Det var då själva fan. Här har posten kommit. Räkning, räkning, katalog från Gudrun Sjödén. Å, den. Å den också. Vila. Vila i lila. Håll tyst. Tänk på andningen. Fokusera på fötterna. Du är tung i fötterna. Nej. Men jag har en hälspricka. Till den behöver man pimpsten. Och under tiden man tar ett fotbad kan man dricka vin och bläddra i katalogen från Gudrun. Lägga en beställning när man är på snusen, för annars vågar man inte med dom priserna.
Vila, var det ja.