Det usla humöret som driver henne framåt, framåt. Det goda humöret får henne att ramla mjukt bakåt i en hammock. Glädjen klär henne i en blommig klänning, får henne att dricka rosé, fnittra, stryka mjukt över kinder, över hundpälsar.
Det usla i henne, ett kölvatten av mareld. Ryckningarna, hur hon pratar för sej själv. Lapparna som förökar sej på hennes arbetsrums väggar. Behovet att ta sej uppåt, utåt.
Hon behöver dagarna, kvällarna i hammocken. Men hon behöver också det usla, introverta, det som splittrar och spaltar. Det som får henne att se klart, en mil utan glasögon. Som låter huden korva sej i svarta avlagringar på huden ovanför brösten. Som väcker henne efter fyra timmars sömn. Kraften som låter handen gripa runt pennan, som tänjer ut tiden till en sträng av tuggummi.
Tills världen ropar igen. Och klänningen åker på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, bäst idag bland alla skrivpuffare! Har du snott det från en bok eller :P
SvaraRaderaEn vän sade när jag hade det jobbigt, "kom ihåg att draken bara lyfter i motvind". Det är nog där den kreativa kraften bor.
SvaraRaderaBra beskrivet hur man kan få användning av ett uselt humör.
SvaraRaderaJapp det var en komplimang :D Keep up the good work
SvaraRadera