Det som skrämmer mej mest är att det här aldrig ska ta slut. Att det senaste årets illasmakande soppa av kvinnojouren och misshandel och renovering av ett demolerat radhus och tårar och rättegångar bara ska fortsätta att serveras oss. Vi är statisterna, vi runtomkring. Men på statisters vis har vi alla en åsikt om hur dramat ska framföras. Vilka repliker som bör yttras, vilka vi borde stryka.
Vad det handlar om egentligen.
Det som skrämmer mej mest är det som händer med mej när jag går på dom sista ångorna bensin. Hur lite jag stämmer överens med den ursprungliga idén om en god mänska. Hur småskuren jag kan vara. Alltsomoftast kommer taggarna. Hur kunde du vara så korkad? Själv hade jag aldrig satt mej i den situationen. Om du bara hade lyssnat.
Du är trött, säjer man till mej. Du har levt med det här så länge. Nu måste du vila. Tänka på nåt annat. Göra roliga saker.
Jag går på restaurang och äter aska. Jag går på bio, men går ut igen när handlingen visar sej vara hennes liv. Jag läser och skriver, bokstäverna marscherar som vaktparaden, men dom vet inte åt vilket håll dom ska.
Jag bär på en väska vars innehåll skulle kunna vara statshemligheter eller vissna löv. Jag vill inte längre ta reda på nåt.
Bilarnas strålkastare målar taket i mitt sovrum.
Om det bara kunde ta slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gillar verkligen ditt språk. Din text berörde mig. Kram!
SvaraRaderaHåller med Josefine.
SvaraRaderaMycket bra skrivet, gillar det skarpt. Håller med om det du skriver dessutom, läser textteve till förbannelse trots att det mest serveras skit.
SvaraRaderaFör mig känns det som en deprimerande text. Vill gärna att alla ska känna att de själva styr sina liv och om inte det går kunna fokusera på något annat. Är jag naiv eller ??
SvaraRaderaMen det var väl ett onödigt inlägg, Anne-Catrine?! Svårt att se hur Du kan tolka berättelsen utan ngn som helst fantasi och inlevelse?! Den här historien läser jag som om det är en mkt trött människa som skriver och tvilar på sig själv, dessutom på en så stram och elegant prosa att det är ett rent nöje att ta del av. Som vanligt.//Mattias
SvaraRaderaDu kan skriva du! En dålig vana jag har är att jag blir avundsjuk ibland, och jag är avundsjuk på hur du kan skriva, hur du kan uttrycka dig.
SvaraRadera