onsdag 3 februari 2010

10.34

Johan är hårig. Det ser inte stickigt ut, inte alls. Mer som ludd. Mjuka, bruna virvlar, upp ur skjortan, når nästan till hårfästet i nacken. Han har hoppat in för Jocke, som blev av med två fingrar i förrgår, en halv sekund tappad koncentration. Men ändå.
Två månader, sen som volontär till Nicaragua, en internationell brigad. Dom ska bygga broar i regionen runt La Libertad. Jag tycker att det låter vackert. Broar till friheten.

-Lyssna.
Han har en sliten freestyle, en Sony, gul, vattentät. Det enda monument som passar vår tid är socialismen härdad i strid.
Jag lämnar tillbaka lurarna, nickar. Jag lär honom hushållspapperet idag. Imorron dasspapperet, sen ska han jobba själv. Han har ingen overall, bara grå mjukisbyxor och en kraglös skjorta.

Daniel Ortega föddes i La Libertad.

-Vad är det för nåt?
Jag nickar mot freestylen.
-Nynningen, säjer han. Totta, Goldberg, Nikke Ström. Gillar?
Ja. Jag gillar. Och han lämnar mej blandband efter blandband den sommaren, Dan Berglund, Röda Bönor. Stones. Please allow me to introduce myself. Träd, Gräs och Stenar. Jimi Hendrix. Jag tuggar, spottar ut somt, sparar somt mot den känsliga delen av gommen.

Jag har undrat vad som hände sen. Om han blev kvar eller kom tillbaka. Han finns inte på Facebook, jag har bara hittat ett gammalt foto från en veckoslutskurs på Bona. Han ser smutsig ut, men jag vet att det är hår, bara hår.

2 kommentarer:

  1. Annorlunda inkännande text som slutar med en fråga. Häftigt!

    SvaraRadera
  2. Gillar bäst: hennes reflektioner kring La Libertad och blandbandstuggandet

    SvaraRadera