10.53

Han är ett huvud kortare än henne. Det ser så ut, genom titthålet i dörren. Han sitter ett ögonblick hopkrupen på stegen, som en katt, sträcker sen högra sidan upp mot taket, balanserar, på en fot, hon håller andan, ramla inte, och stryker en vit linje i vinkeln mot taket.
Hon har läst att det kallas snobbrand. Och att en skicklig målare kan göra det på fri hand.
Så.
Han är skicklig.

Väggen har hon stirrat ut på länge genom livlinan i dörren. Där har vittnena stått och lutat sej på dörrklockan, mot en bakgrund av nyponsoppa. Hyresgästföreningen, barn med jultidningskataloger. Ringsignalen kopplade hon ur för länge sen. Det är inte svårt, bara man har en vanlig skruvmejsel och sitt förstånd i behålll.
Hon undrar vad det ska bli för färg. Och hoppas på himmelsblå. Hon skulle tycka mycket om det.

Han är kortare än hon trodde. Kanske två huvuden. Han äter sina smörgåsar i trappan, efter att först ha brett ut en tidning under sej. Hon kan inte se om det är Expressen eller Aftonbladet. Han har ost på smörgåsarna och ett plåster på höger knoge. En prydlig man, liksom nätt. Hon nuddar tanken att. Som att bjuda in en dockpojke. Nils Karlsson Pyssling. Fast nä. Men man kanske kunde erbjuda en kopp kaffe. Han arbetar efter en rytm som hon kan se, känna, nästan höra. Inga hörlurar, ingen radio. Han bär allt inom sej.
Det är stort.

Penseln i burken, lätta händer, en exakt mängd, inget spill, inget kladd. Tidningen under sej vid pauserna skyddar honom mot trappans smuts, inte tvärtom. Hon vill be om ursäkt för den usla städningen. Han sitter stilla, tuggar långsamt, ändå alldeles närvarande. Väggen är snart klar. Inte precis himmelsblått, mer grått, lugnande som hos en tandläkare. Bättre än nyponsoppan. Om han behövde låna toaletten.

Han skymmer henne för ett ögonblick när han tar fyra steg tillbaka och granskar arbetet. Han är nöjd, hon kan se det på hans rygg, den slappnar av. Vänder sej mot henne, som om han vet att hon varit där hela tiden, drar med sin trasa över hennes dörr. Sen. Borta. I en vissling.
Hon står beredd med kaffet i den bästa muggen innanför titthålet. Det blev inte av. Nästa gång. När han återvänder för att måla en bård. En bård av vita måsar.
Det vore vackert.