onsdag 17 februari 2010

10.48

Så nära det absoluta mörkret man kan komma. Härnere föds han och återföds. Han har släckt pannlampan, det räcker med ena handens fingrar mot tunnelns vägg. Han har åttahundraförti meter kvar tills han är framme. Ett akut fel på transformatorn under Rosenlund. Nu går han med kanalen brusande högt över sej. Out of the blue and into the black.

Han är försiktig med att anmäla sej frivilligt. Han vill inte få ord om sej att vara eljest. Men i mörkret vecklas han ut, tung kropp förvandlas till Peter Pan. Han har suttit på kvällarna, efteråt, och velat dela det, om så bara med en penna och ett papper. Det har han slutat med. Hans ord, nån annans. Han fick tillbaka bunten och ett artigt brev och han stod inte ut med tanken att nån suttit och poängsatt det som är hans.

Han är framme. En liten stund innan han måste tända och börja felsökningen. Han släpper väggen, yr och rusig. Tjuguåtta meter ner.
Han i världens mitt.

8 kommentarer:

  1. Människa du KAN skriva!!! Allt du skriver går in. (Och gårdagens har jag haft svårt att släppa...) Kram!

    SvaraRadera
  2. Stum?

    "I mörkret vecklas han ut..."

    Jag är benägen att hålla med Y. Människa!

    SvaraRadera
  3. Ännu en suverän text! Udda plats att skriva om och underbara ord.

    SvaraRadera
  4. Jättebra! Ovanlig användning av ordet "eljest" och ovanlig stavning av "förti".

    Tack för din kommentar till mig. Du har tolkat texten på ett intressant lite annorlunda än de flesta andra.

    SvaraRadera
  5. Tycker om att vara här, det är som att bädda in sig i ett dunbolster och bara mysa. Underbar scen, långt under marken. Vilka yrken det finns. Så småningom blir jag väl åter en aning kritisk, men just nu är jag bara lycklig.
    Till skillnad från den i texten gillar jag att åter bli genomsyrad av era kommentarer och åsikter. Tack.

    SvaraRadera
  6. Mmm. Berättelsen är absolut fantastisk! Ett extra plus för citatet av Neil Young som passar bra i berättelsens tema.

    SvaraRadera
  7. Härlig text. Och visst - ibland är det svårt att hänga ut sitt hjärta till allmän beskådan. (Visst är det Strindberg som skrivit ngt i den stilen..?)

    SvaraRadera
  8. Helt fantastiskt. Jag älskar de två första raderna!

    SvaraRadera