onsdag 18 februari 2009

49

Det är pappas pall. Jag tänker så fortfarande fastän han har varit död i sexton år. Pall, eller trappstege snarare, i trä, översållad av färgfläckar och märken som jag kan placera i tid och rum. Vit takfärg från huset vi flyttade till, paradiset efter åren i en trång och mörk trea. Hacket från stämjärnet som tog en tredjedel av hans tumfingertopp. En mörk fläck bredvid. Det blödde mycket.
Jag skulle rädda den först undan en brand. Jag har inte ärvt mycket, hans krulliga hår, hans tungsinthet, hans dåliga självförtroende. Men också hans fantasi, hans läshunger. Och trappstegen. Den har jag flyttat med mej, från Orustgatan ner till Majstångsgatan, till Nyköping, tillbaka till Göteborg, Stafettgatan, från 2B till 2A.
-Den skulle vi spackla och måla, den kunde bli riktigt fin, säjer svärmor. Och gör sej ovetande till min dödsfiende.
Jag tar i trappstegen ibland när jag går förbi. Och när jag tar fram den för att skruva i en skruv eller sätta upp en hylla, står jag alltid stadigt, som om pappa är där för att hålla i den.
Jag kommer aldrig att ramla så länge jag står på den.

5 kommentarer:

  1. Underbart,vilket arv. "den kunde bli riktigt fin, säjer svärmor. Och gör sej ovetande till min dödsfiende" Härligt! Kort text med både, värme, sorg, humor och härliga liknelser.

    SvaraRadera
  2. Gillar beskrivningarna som gör en trappstege till en historiebok som kanske bara du kan läsa.
    Och vissheten att du står säker på din pall!!

    SvaraRadera
  3. Hej igen!

    Jag tycker du skriver fantastiskt, ville bara att du skulle veta det. Sedan vet jag inte om vad som finns sanning i eller inte (men så ska det väl vara) men vi präglas av det liv vi har och våra funderingar däromkring. Du verkar bära på mycket tyngd och sorg. Jag hoppas att att skrivandet ger dig tusenfallt igen. Vore intressant att veta om du skriver på något större, det är något jag tror skulle falla väl ut.
    Kram Tjotten

    SvaraRadera
  4. Jag har börjat på en bok, men det tar längre tid än man kan tro. Har hållt på 1½ år och har redan (såklart) andra ideér också, vill så mycket.
    Jag har svårt att skildra det mörka, men borde kanske våga mig på det också. Har svårt för dom "fula och råa orden" som behövs för att vara trovärdig. Fattar du???
    Blir det någon text för dig i dag? Vill läsa, har i dag mycket data tid då ungarna har lov och gör sina saker och gubben kommer hem sent. Myser här i soffan med laptoppen och hunden bredvid mig ;-)

    SvaraRadera